En spruta i fält betyder inte alltid gift, utan kan betyda raka motsatsen:

Fruktträd, bärbuskar och jordgubbar angrips av en lång rad skadedjur och sjukdomar som sätter ner eller helt förstör skörden. Förebyggande åtgärder kan minska risken för allvarliga skador, men ganska ofta måste man gå in och aktivt bekämpa skadegöraren.

Under en stor del av 1900-talet skedde sådana bekämpningar uteslutande med kemiska medel. Även om kemiska medel fortfarande används i många odlingar använder odlaren i dag också en lång rad bekämpningsmedel, som är ofarliga för miljö och människor. Detta för att hålla användningen av konstgjorda gifter på så låg nivå och så lång tid från skörden som det är möjligt.

Bland de ekologiska medel som används är följande:

Såpa: Biodux och Zense är två specialtillverkade såpor, som används mot skadedjur och skadesvampar. Såpan lägger ett skikt över skadegörarna så att dessa inte kan ta upp syre.

Matolja och såpa/diskmedel: Matoljan fungerar på samma sätt som såpa, men effektivare, så att dosen kan minskas. För att lösa upp oljan i sprutvattnet används dessutom lite såpa eller diskmedel dock i betydligt lägre koncentration än vad som används i köket.

Socker eller sirap används ofta som vidhäftningsmedel ihop med såpa eller matolja, eller för att ge bättre effekt åt rovsvampar eller nyttobakterier. Dessutom ser det ut som om sockret har en viss konserverande effekt på bären, ungefär som i sylt.

Binab är ett medel, som består av två nyttosvampar, som äter bl.a. skadesvampen gråmögel (den svampen som gör att bären blir gråa och dammiga). Det framställs lokalt i Karlsborg vid Vättern, och kan dels sprutas ut, dels bringas ut i fält med hjälp av humlor. Medlet är godkänt av KemikalieInspektionen och har därmed genomgått noggranna tester, som ger garanti för att det är ofarligt för människor. Restprodukterna används f.ö. som djurfoder.

Turex består av en för människor ofarlig bakterie, som dock är giftig för fjärilslarver. Dessa äter på blommor och kart och kan ge stora skador på skörden. Också detta medel är godkänt av KemikalieInspektionen och har därmed genomgått tester, som visat att det är ofarligt för människor.

Rovkvalster är små spindeldjur (samma grupp av djur som de små, röda "spindlarna", man ofta hittar i trädgården), som lever på olika skadedjur som spinnkvalster, jordgubbskvalster och trips. Spinnkvalster och jordgubbskvalster suger ut bladen på plantorna och trips suger ut karten på jordgubbar så att bären blir gummiaktiga och illasmakande. Att sprida ut rovkvalster som äter upp skadedjuren är ett sätt att bekämpa dessa på. Rovkvalstren sprids ut med ett icke-giftigt pulver, som ibland kan ligga kvar på bladen.

Ekologiska bekämpningsmedel är oftast kontaktmedel, det vill säga, att skadedjuret eller skadesvampen måste täckas helt med medlet för att det skall få effekt. Det enda sättet att uppnå en sådan bra fördelning av medlet är i regel att spruta ut det. En spruta är enbart ett redskap, det är innehållet i sprutan som bestämmer om behandlingen kan vara skadlig för människor eller inte.

De miljövänliga bekämpningsmetoderna har ofta kortare tids effekt än de kemiska och måste därför tillföras oftare och närmare skörden än kemiska medel. Vissa skadedjur bekämpas bäst på natten eftersom de inte är framme under dagen. Vid kraftiga angrepp kan det bli nödvändigt att spruta under skörden. Detta är tillåtet med de ekologiska bekämpningsmedlen medan kemiska medel har en karenstid, d.v.s. att det skall gå ett visst antal dagar från bekämpning till skörd. Dessa karenstider är oftast längre i Sverige än i utlandet. Kommunernas Miljö- och hälsoskyddskontoren tar regelbundet ut prov av svenska och utländska bär och frukter för kontroll av kemikalierester.

Kirsten Jensen
Trädgårdskonsulent